Va snabbt denna dagen har gått. Skönt? mycket.  Ligger med Nel brevid mig. Hon gäspar och tjatar om att jag alltid skriver att hon är trött eller sover. Men vad ska jag göra? det är ju så! Kanke också kan bero på att jag är en fin vän och skriver sällan blogg när vi umgås. Men för er info så kan jag säga att hon är vaken större delen av tiden vi spenderar tillsammans, haha.

Mja, ungen där uppe på bilden. Gosh, hon börjar bli stor. För stor. Eller i alla fall för snabbt.
(one minute. Nella bråkar om täcket. Ska bara vinna) Så.
Jo, men att se henne växa upp så snabbt får mig att för första gången känna lite empati med dom som alltid säger "ÅÅÅH, va STOR du har blivit!" fast än det var högst en vecka sen liksom...
Men jag är på eran sida numera. Jag fattar. Uuu, undrar om tiden går snabbt eller om det är sättet man summerar den på. Vissa händelser känns nu jättelång borta. Tur det.
Mja, så kan det vara. Det är tydligen också så.
 
Plötsligt ser man bilden på oss på ett så annorlunda sätt. Plötsligt är den inte så oskyldig....
Plötsligt får man en uppenbarelse och det känns som att hälften av alla bråk med min mor under min tidiga tonår är förstårliga. Och då hade vi inte många, och inte på så seriös nivå. men man minns ju
" nej, han får inte sova över"
" men mamma det är min kompis!?"
" Jo, men du är tjej och han är kille"
So what liksom, men eeeeh nej! I GET IT !

en skön känsla av förståelse och mognad. På något vis så börjar man bli mer och mer den där som man störde sig på när man var yngre. Mer och mer lik alla beskyddande bröder, systrar och föräldrar.
Vad händer med mig? haha. Men jag gillart.

Nu är det allvar. Imorgon är det skola. In Real. Tror att jag är lugn med det.

Sov gott! Nella har i alla fall redan somnat...