Nörd

Det drar ihop sig

God morgon!

Miliam och  jag har sovit som två stockar och nu har vi lekt hela morgonen :)

Båda två är på toppenhumör och som om det inte räckte så skiner solen idag också!

Underbart :)

Nu ligger Miliam och sover på balkongen och jag har röjt undan och precis tagit mig en kaffe.

Räknar dagarna tills på lördag och varje dag kommer vi ett steg närmre.

Varje dag tänker man att för 1 år sen så gjorde man si och så tänkte så...

Tänk att jag för 1 år sedan trodde att jag skulle få ligga inne i flera veckor till. Märkligt.

Idag för 1 år sen åkte min rumskompis Jessica ner för igångsättning och jag var så otroligt avundssjuk.

Nu föddes ju våra barn ändå bara med en dag emellan i alla fall :)

Det är häftigt att tänka att man verkligen inte hade någon aning om hur allt skulle bli.

 

Idag ska vi antingen storstäda eller åka och handla, Jimmy får välja när han kommer hem.

Jag tippar på att vi kommer handla ;) Vi brukar vara duktiga på att skjuta fram det tråkiga.

Nu ska jag ta en kaffe till!

 

1 månad gamla

 

3 ½ månader

 

3 ½ månad

 

 

ca 6 månader

 

10 ½ månader

 

10½ månader

Inresseklubben antecknar

För knappt en timme sen kom jag och Miliam hem från Emelie m familj.

Där har vi spenderat hela kvällen och det var lika mysigt som vanligt.

Nella skulle ju komma hit, men hon hade fått ont i halsen så vi ställde in.

Men det gjorde också att snälla Emelie skjutsade oss hem eftersom jag inte vågar gå i mörkret!

Tack igen! :D

Miliam somnade gott vid flaskan och nu hoppas vi på en likadan natt som den förra, eller bättre!

Imorgon händer något roligt för då ska jag och mamma iväg på ett litet event :)

Nu ligger jag nerbäddad i vår bäddsoffa och ska kika runt lite på datorn innan det blir god natt.

Vi hörs imorgon!

 

Åh, så liten han var!

Tisdag

MIliam sov hela natten idag igen och vaknade inte till någon gång ens för att få nappen :)

Nu busar pojkarna på golvet och jag fixar med frukosten.

Idag ska vi fixa lite här hemma innan Jimmy åker till jobbet,

senare ska jag och Miliam äntligen få se hur Emelie och Milo har fått det i nya lägenheten

och ikväll kommer Nella hit och myser! Jag tror det kommer att bli en riktigt bra dag :)

Nu frukost! God morgon!

 

 

Första gågen i sandlådan för någon månad sen :)

<3

Miliam sov mellan oss inatt, sov hela natten och vaknade glad :)

Äntligen en morgon med kaffe och äggmacka tillsammans med ett par mysiga grabbar <3

 

 

 

Tittut

Igår klockan 11 på förmiddagen var starten på ett fruktansvärt jobbigt dygn.

Jag kan räkna på en hand hur många glada timmar Miliam har haft.

Han har skrikit sig helt hes, dag som natt och sovit minimalt.

Det är verkligen första gången som han varit såhär panikledsen, eller arg.

Och INGET man gör hjälper!

Gunga, pussa, vagga, sjunga, leka, busa, krama, promenera, mata...inget hjälper

och han fortsätter illskrika.

Han är omöjlig att söva. Han somnar av ren utmattning efter all gråt.

Sen vaknar han nätterna igenom och inatt var vi vakna större delen av natten.

Bara gråter och gråter.

 

Det är fruktansvärt svårt att hantera känslan av att vara maktlös när han skriker.

Mamma och pappa ska kunna lugna honom igenom allt.

Det är den jobbigaste känslan jag känt att inte kunna få honom att lugna ner sig.

Han har varit en väldigt "lätt" bebis, så det är en helt ny situation för oss att hantera.

Inatt jobbade Jimmy dygn och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra tillslut.

Min fina fina pojke. usch, usch, usch! Det här är riktigt svårt.

Jag och Jimmy lovade varann när jag blev gravid att inte läsa runt massor på internet,

och vi har hållt det - tills igår.

 

Jag var tvungen att se om det är vanligt med dessa "raseriutbrott" i hans ålder.

Och det var det ju. Kring året så händer massor hos barnen och dom känner en massa olika känslor.

Det man kan göra är bara att lugna ner dom så gott det går, försöka undvika att dom blir rastlösa,

samt att man kan hjälpa dom att lära sig nya saker så det höjer deras sjkälvförtroende.

Nu skriver jag i vuxna termer, men jag menar ju på småbarnsnivå.

Ofta så blir dom bara så frustrerade över att dom inte klarar det dom vill så dom blir arga/ledsna.

 

Det var oerhört skönt att höra att det är normalt och att det inte är för att han har ont,

eller att vi har gjort något riktigt, riktigt fel.

Det är ju det man tänker på först, såklart.

Nu när man vet så är det lättare att hantera rent känslomässigt.

Nu behöver inte jag oroa mig eller undra vad som händer där inne,

nu kan vi bara fokusera på att försöka minimera problemen för honom.

Eller bara finna oss i att det inte går att göra så mycket åt, utan bara köra på.

Hur som helst så kan man andas ut lite och tänka på lite annat.

Tröttheten är det minsta problemet, det är ju oron och känslan av att inte räcka till som är värst.

 

Ja, det är ju roligt när man tänker på det...

En 1åring som kan förvirra någon med 20 år mer livserfarenhet sådär, utan att behöva säga ett ord!

Nu ska jag och Jimmy sätta oss och kika på en film. Imorgon är han ledig, YEEEEEES.

 

 

Ut och in

God morgon!

Här har vi inte sovit värst mycket inatt.

Men vi gråter inte för det! Jimmy är ledig idag och vi ska ha en mysig dag :)

Lite trött var jag nog allt imorse för alldeles nyss upptäckte jag att tröjan satt ut och in.

Och så har jag gått runt i över en timme, utan att Jimmy säger något?

Haha, ibland förstår jag mig inte på honom alltså.

Det ska väl tilläggas att det är ett tryck på tröjan så man ser veeerkligen att den satt fel.

 

En liknande sak hände för några veckor sen.

Jimmy är superduktig på att klä sig själv och han har faktiskt åsikter om vad jag har på mig.

Vissa bryr sig nog inte så mycket, men han gör faktiskt det.

Om vi ska iväg frågar han alltid vad jag ska ha på mig, så vi inte missmatchar osv. Gulligt!

Meeeeen, ibland så slår det lite illa ändå!

Och det var det som hände då, för några veckor sen.

Jag brukar alltid lägga fram kläder till Miliam och dona med hans kläder.

Men denna dagen så hoppade jag in i duschen och så fick Jimmy välja kläder.

När jag kom ut såg jag det som ni ser på bilden nu.

HAHAHA.

Jag vet inte vad som är värst, att han inte såg att allt var för llitet? Kombinationen?

Herregud. Nej, jag fick snabbt byta om på honom. Inte ens ett bra försök, älskling ;)

 

Nu tycker jag inte att bilden gör rättvisa. För när han stog upp såg man hela magen!
Haha, allt var verkligen superlitet:P

Speciella november

Började titta på ett program, men intresset avtog och jag kikade på gamla bilder istället.

Det är ju 1 november idag, vilket slog mig ganska så nyss, och det känns riktigt speciellt i år.

November är Miliams månad och jag har, om vi ska kalla det tur,

väldigt många speciella dagar i november att verkligen minnas.

 

1 november för ett år sedan så satt jag barnvakt åkt Zoe, min brordotter.

Det känns så fruktansvärt nyligen att jag blir lite rädd.

I slutet av augusti 2011 flyttade vi upp till mamma och hennes Jonas i jämtland.

Vi flyttade dit av många olika anledningar, en av dom var jobb.

Ett jobb som aldrig blev av tillslut, men tiden där var värd så mycket mer.

Vi åkte därifrån 15 oktober. Sen var vi hos Jimmys släkt och sen hos min pappa.

23 oktober flyttade vi in hos henke, en vän till oss.

Vi hade hyrt ut vår lägenhet (som vi bor i fortfarande) i andrahand. Så vi fick vänta på att flytta hem.

Vi flyttade hem till vår lägenhet 29 oktober.

Vi hann precis packa upp och komma iordning,

vi hade längtat så fruktansvärt mycket efter vår lägenhet och att få fixa med alla bebisprylar...

även om vi inte hade bråttom...vad vi visste i alla fall.

Vi hann vara hemma i 5 dagar. Den 5 natten gick mitt vatten.

Såhär i efterhand förstår jag inte hur vi klarade av november månad mentalt..

Ca kl 05.00 fredagen den 4 november vaknar jag upp i en stor pöl.

Sen är resten bara massor samtal och nervositet.

In till förlossningen åkte vi i alla fall.

Och ringde mamma som satt i bilen påväg ner från östersund för att träffa sin döende far.

Herregud, stackars mamma.

 

Men jag måste ändå säga att den där fredagen, den 4 november, förra året

är en av dom bästa dagarna i mitt liv.

Jag blev aldrig så nervös. Jag kände mig bara så lugn och lycklig.

Jag hade haft så svårt att fokusera på graviditeten innan pga jobb och annat som hände runtomkring,

att jag riktigt njöt av att få ligga inne och bli uppvaktad och bara prata om bebisen i magen.

 

Men fredagen den 4 november var speciell av fler anledningar.

Jag kördes upp till special bb tidigt på fredags förmiddagen och där låg ju Jessica!

Det var första gången vi sågs och sen dess har vi hållt fast vid varandra.

En underbar person med en underbar familj som är helt underbar att umgås med.

Hon förgyllde min tid till något otroligt.

Utan henne var det tomt och läskigt i rummet.

Hon åkte ner för att föda barn och då blev jag själv ett tag.

Då var första gången som jag fick riktig ångest och panik.

Men det dröjde inte länge så var det plötsligt min tur.

 

Jag skrevs in i vecka 32+2 och Miliam föddes i vecka 33+1.

Dom sa till mig att jag skulle vara inskriven längst tills vecka 36+0,

skulle ingen förlossning skett innan dess skulle det sättas igång.

Dagen efter jag blev inskriven fick jag täta, regelbunda värkar, men det stoppades upp.

Efter det förberede jag mig på att få vara kvar i en månad.

 

Miliam föddes 10 november.

Efter förlossningen och operationen sov jag och Jimmy i mitt rum på special bb,

medan Miliam låg på neonatal.

Jag var uppe och hälsade på honom efter operationen.

Efter det sågs vi igen dagen därpå.

Jimmy gick in till honom när han vaknade och hittade honom inte i samma rum.

Då visade det sig att dom hade redan flyttat honom till vårt gemensamma rum.

Jimmy kom in och väckte mig och sen flyttade vi in i vårt nya rum tillsammans med Miliam.

Men Jimmy hade hög feber och fick inte vara kvar så många nätter hos oss.

Miliam skulle sondmatas var tredje timma och jag skulle pumpa varannan timma.

Första tiden var helt underbar samtidigt som den var fruktansvärt psykiskt jobbig.

Och den 12 november ringer mamma och berättar att morfar hade dött.

Där satt jag med en minimal bebis kopplad till ett andningsalarm och en slang genom näsan.

Då var det ganska tungt. Men fortfarande underbart.

 

På något sett hände mycket som var psykiskt jobbigt under november månad 2011,

men det är inte med den känslan jag skriver om det nu.

Hade det gått hade jag spolat tillbaka tiden och gjort allt igen.

För det posivita vägde hela tiden över.

Den 21 november kom vi hem och den 12 december skrev vi ut helt från sjukhuset.

 

När jag tittar på bilder eller pratar om den tiden fylls hela jag med lycka och lugn.

Från den dagen har inte livet varit sig likt,

Det går inte att jämföra tiden före och efter Miliam.

Det är så häftigt hur man fylls med ett sånt lugn men samtidigt med så mycket oro,

blandat med massa lycka samtidigt som man ibland vill slita av sig håret.

Hela jag är fylld med massa, massa kärlek och man känner sig aldrig ensam eller tom.

Det går inte att sätta fingret på vad det är för känsla, men den är alldeles underbar

och den kan inte köpas eller uppnås på annat sätt än genom att få sitt barn.

 

November är en speciell månad och kommer alltid att vara <3

 

 

 

 

Snorig näsa

Idag har vi haft fullt upp med en onöjd Miliam.

Han vaknade ca 1 gång i timman inatt och var jätteledsen.

Näsan bara rinner och ögonen likaså...lilla gubben.

Men feber har han sluppit än så länge, hoppas den håller sig borta denna gången.

Vi gjorde en kraftansträngning och gick till affären.

Väl där plockade jag på mig lite tidningar, nya matlådor och lite annat.

Men sen kom vi till kassan och insåg att vi hade glömt kortet.

Så det var bara att gå hem.

Vi orkade aldrig gå tillbaka.

Vi bestämde att vi åker imorgon istället.

Miliam ska få nya skor och ny mössa,

ni vet en såndär mössa som går ner över halsen också?

Är så himla smidigt.

Nu ska Jimmy snart till jobbet och Miliam sover i högläge i vagnen.

Jag sitter och försöker välja ut cupcakes till kalaset.

Jag tror jag har ändrat mig 1000 gånger!

 

 

Nya mössan

Denna härliga mössa ärvde Miliam också av Jimmys kusin :)

Så sjukt gullig!

 

 

Lik sin kusin!

Jag har sagt och tänkt det ganska ofta -

och nu hittade jag ett bildbevis! Visst är dom ganska lika? Miliam och hans kusin Zoe :)

 

Långpromenad!

Idag gick vi milen medan Jimmy var ute och sprang:)

Sen kom han och mötte upp oss och så lunchade vi på stan tillsammans.

Vi testade ett nytt fik idag och det var supermysigt! Kul med lite variation.

Och sen var det ju världens härligaste väder ute idag!

Nu ska Jimmy åka och jobba, men han kommer hem sent ikväll.

Jag och Miliam ska gå till Emelie och Milo och hjälpa till med flyttstädning!

 

 

 

 

Älskar Miliams nya kläder som han har fått ärva av Jimmys lilla kusin!

Dressen han har idag påminner om när han var bebis! Gullis:)

 

 

Världens bästa!

Jag och Miliam har haft en underbar eftermiddag och kväll tillsammans!

Jag är helt kär i mitt barn och jag ville aldrig att denna dagen skulle behöva ta slut.

Vi råkade somna lite väl länge på eftermiddagen, men nattningen gick superduper bra i alla fall!

Det tog inte ens 15 min innan han somnade. Och han somnade själv, världens bästa.

Inget skrik, inget krångel, bara en genommysig dag rakt igenom. Gud så härligt!

Nu sitter jag och väntar på att älskling ska komma hem från jobbet. Skynda!

 

Vilken dag!

Idag har vi varit på busfabriken och efteråt lunchade vi god mat på restaurang:)

En riktigt mysig dag som tyvärr blev lite tråkigare när Jimmy åkte.

Lilleman är en riktig pappaspojke och han hade nog velat att pappa skulle stanna hemma.

Men vi ska försöka styra upp kvällen till det bästa och jag är så glad att ha min lilla hemma! <3

 

God natt!

Emelie åkte hem för en liten stund sen och nu ligger jag i sängen och ska sova!

Vi hade, som vanligt, jättemysigt och satt och pratade oavbrutet i över 5 timmar :)

Imorgon står en fet sovmorgon, äggmacka, bolaget, Nella och partaj på schemat!

 

Åh, mamma saknar dig min lilla skatt.

Kan knappt se bilder på dig för då vill jag bara ha hem dig!

Jag försöker leva i min lilla bubbla tills vi får pussas igen.

Du betyder världen för mig och jag älskar dig mest över hela mitt hjärta.

Just nu skulle jag göra vad som helst för att få pussa på dina gosiga kind.

Älskar dig, gubben. Mer än vad du någonsin kommer förstå.

God natt

Så kom natten och det är dags att läggs sig och sova.

Det var gråtandes jag pussade min lillaprins och älsklingen hejdå, men sen har dagen fortsatt väldigt bra.

Jag kikade lite inne i stan och sen åkte jag med Emelie och Milo till busfabriken.

Milo fyller 1 år idag, eller ja igår blir det ju:)

Jag var även med på 1årskalaset och sen senare följde Emelie med mig hem.

Flera timmar av prat bara vi två, utan barn, var riktigt roligt!

Det var skönt att göra lite samma sak som varje dag för då slapp saknade bli så påtaglig på en gång.

 

Jag har precis tittat igenom alla gamla bilder på min lilla pojk.

Det är nu man får tid att blicka tillbaka, minnas och känna efter lilte mer.

Man lever så mycket i nuet och för dagen när man har småbarn.

Det är så roligt att se gamla bilder, jag kan inte minnas att han varit så liten!

Tänk vilken resa vi gjort, det är helt otroligt.

Min fina lilla familj<3 Oj, om ord kunde beskriva min kärlek till er två.

 

 

 

 

Eftermiddagslek

Jag och Miliam packade ihop oss och gick tillsammans med Emelie och Milo

hem till dom för lek och bus på eftermiddagen :)

 

Emelie var gullig och skjutsade oss till tåget och väl där gjorde Miliam nr 2,

efter ny blöja och lite skit på fingret så fick vi skynda!

När jag stog vid trappen och dom ropade upp vårt tåg kom jag på : HISSEN!!!!

Faaaaan, jag åker ju inte hiss! Jag är livrädd, för vissa ska jag säga, inte alla.

Men den där vägrar jag åka alltså, den är så liten, skruttig och instängd.

Jag ringde Emelie och hon försökte få in mig

och jag kom så långt att jag tryckte på knappen, men sen gick det inte längre.

Så vi konstaterade att jag inte skulle hinna.

Men så bestämde jag mig för att försöka mig ner för alla trappor.

Det gick fort och det var guppigt, men det gick!

En kvinna kom och frågade mig om hissen inte funkade...

nej det är bara jag som är hissrädd,

jaha sa hon, kan jag hjälpa dig?

Och vad svarar jag ?? Nejdå, det går bra! Tack ändå!

hahaha, trög jag är. Det hade ju varit liiiiiite skönt med en hjälpande hand:P

 

Nu ni!

Idag har jag tagit vara på varenda sekund med mina grabbar.

Vi har busat och gosat i mängder och nu när lillen sov somnade även vi.

Jimmy åkte precis till jobbet, men Miliam sover fortfarande.

Vi har haft en mysig familjedag och det känns riktigt skönt, för...

imorgon åker grabbarna till Miliams farmor, farfar, farbror mfl och jag blir hemma själv!

Först på söndag ses vi igen, förstår ni hur lång tid det är?

Jag har varit borta från Miliam och Jimmy (eller dom från mig) en gång innan.

Det var evigheter sen och det var inte så många dagar.

Men nu var det dags för Miliam att få vara själv med pappa,

hälsa på släkten och komma iväg från vår vardag lite.

Jag tycker inte det känns jobbigt, just nu...

Jag vet att det kommer. Men inte nu. Han är ju med sin pappa!

Han är ju lika mycket pappas som mammas :)

Det hade ju varit dumt att göra det om det kändes jobbigt och tungt,

så därför tänker jag på det positiva vi alla får ut utav det!

Det ligger verkligen rätt i tiden för mig att få göra lite på egen hand också.

Jag tror inte att jag uppfattas som en människa som vill vara själv.

Men jag har ett väldigt stort behov av att få vara ensam ibland.

Jag tror det har att göra med att jag är så uppe i allt som händer runt omkring mig.

Jag kan inte koppla bort saker som händer runtomkring på på riktigt,

ifall jag inte är själv och inte behöver tänka eller göra något aktivt.

Jag behöver komma bort från allt för att släppa allt, kan man säga.

 

Det behöver inte vara jobbiga perioder eller negativa saker som händer,

jag behöver komma bort från den underbara vardagen också, ibland.

Kanske mest då egentligen.

Det är först då jag riktigt kan ta mig iväg och lägga allt åt sidan och njuta av att vara själv.

 

Jag är så otroligt glad för att jag har barn med en så otroligt förstående och fin kille.

För utan Jimmy hade ju detta aldrig gått.

Jag hade aldrig velat lämna ifrån mig Miliam under så lång tid till någon annan.

Men nu lämnar jag ju inte ens ifrån mig honom, Jimmy har ju samma rätt till honom som jag.

 

Allt känns väldigt bra och jag ser fram emot den här tiden riktigt mycket.

Jag ska vara uppe längre på kvällarna, gå upp senare på morgonen.

Göra allt i min takt och göra det som faller mig in.

Jag ska spela hög musik, kika på filmer, träffa vänner, gå ut och dansa,

dona med håret, sminka mig i evigheter och åka in till stan när jag känner för det.

Jag vet att det jag skriver svider i många andras ögon, mammor eller inte.

Men vet ni vad?

Majoriteten av ni som läser är mina vänner och jag vet att ni vet hur jag menar,

ni känner ju mig och ni vet hur jag är som person och mamma.

Resten bryr jag mig inte om vad dom tycker.

Hade jag varit osäker i min föräldrar roll hade jag aldrig gjort detta.

Då hade jag aldrig kunnat berätta för andra att jag skulle vilja vara själv,

för då hade jag ju gått runt med ett dåligt samvete och det är då allt ska verka så bra på ytan.

Jag är helt och hållet säker på min och Miliams relation och i mig själv så jag har inga problem med att

säga att det ska bli så jävla skönt att ha några dagar för mig själv!

 

Att jag ens förklarar mig stör mig något fruktansvärt. Men sån är jag.

Nu har jag gjort det och då känns det bra i hjärtat för mig!

Sen hur folk väljer att tolka det, det är inget jag lägger vikt vid.

Bara jag har fått förklara hur jag tänker och vad jag menar :)

 

God morgon!

Svårt att slita sig