Imorse vaknade jag upp pigg och glad! Det var nämligen så att jag hade planerat in gymmet, en härlig shoppingrunda och ett efterlängtat frisörbesök idag. Men tji fick jag. Miliam är dålig och fick lov att stanna hemma. Ingen feber än så länge, men han har ont och lör ledsen. Supertrött är han med. Han ligger och sover för andra gången sen vi gick upp imorse. Natten var också orolig.

Ja, så kan det gå. Vi får se hur vi förvaltar dagen. Troligtvis i sängen.

Jag är uppvuxen med föräldrar, en bror, vänner och bekanta som jobbat/jobbar inom psykiatrin.
Jag har liksom vuxit upp med detta. Jag kan bara se fördelar med det, men det är ju också tack vare mig. En annan hade kanske inte förvaltat erfarenheterna som jag.

Jimmy jobbar också inom samma område. Och jag har själv också gjort det. Det är dock inget jag vill jobba med längre. Jag är fruktansvärt trött och irriterad på hur mycket uppmärksamhet och bekräftelse personer som mått dåligt och gjort dåliga saker får. Läs klart innan ni flippar ur.

Korten på bordet. Jimmy var ung och dum. Hatar uttrycket, att vara ung är ingen ursäkt till att vara dum. Men det sammanfattar hans tonår och ni förstår då vad jag menar. Jag å andra sidan höll mig på rätt sida lagen och har aldrig varit i närheten av droger och kriminalitet. Spontant tror ni att mitt liv varit superfancy. Tänk om jag ansträngde mig mer och kämpade mer för att leva ett bra och nyttigt liv? Tror ni någonsin att man får cred för det? Aldrig är svaret.

Folk drar slutsatsen att det måste vara så synd om Människor som gjort dumma val. Och så är det ju ofta, kanske nästan alltid. Men det är inte automatiskt så att man gör bra val bara för att man lever under vissa andra omständigheter. Valen är ju ens egna, i båda fallen. Och konflikter, intriger, grupptryck, alkohol, svek och annat liknande finns ju på båda hållen.

Jag har kommit till insikt under mina 6 år med Jimmy. Folk berömmer honom och beundrar honom något otroligt för det valet han tog och ändrade sitt liv. Det gör jag med. Helt fantastiskt och enormt starkt gjort.
Men ingen har någonsin ägnat en fråga om mitt förflutna eller intresserat sig av mina val att inte bete mig som en idiot. Tråkigt att det inte är lika spännande att höra om.

Uppmärksamheten borde riktas hit åt också. Man har inte haft det lätt bara för att man inte gjort något dumt. Kanske är man starkare? Men det får man väl inte säga. Eftersom att det är fult att vara svag. Men det är inte mina värderingar. Svag har ingen mening eller betydelse i annat än om man pratar styrka.
Vad är svag rent känslomässigt? Att man gråter? Att man ger med sig? Följer med strömmen? Det gör ingen svag. Alla har sina anledningar och jag vill inte förminska problem eller människor som levt eller lever osunt. Jag hjälper gärna alla. Men brinner lite extra för det som hamnar i skym undan.
Vilket detta gör och det tycker jag är fel.

Vad tjänar det till i ett socialt perspektiv att kämpa och välja dom rätta vägarna som ibland kan vara dom tuffaste när ingen ens lägger vikt vid din prestation? Är det rätt att förminska problemen hos en utåt sett fungerande person än en person som har synliga svårigheter och problem? Värt en tanke. Ingen ska gå obemärkt förbi.

Vi har haft adam på besök här ikväll och just nu är killarna ute och åker bil.Jag själv har hängt upp tvätten och skrivit handlingslistan till imorgon! Älskar att storhandla och extra roligt kommer det bli imorgon, för det blir första gången vi handlar när miliam inte är med, vilket innebär att vi inte behöver skynda och vi båda kan vara lika delaktiga i maten :)

Kvällen med miliam slutade i alla fall jättebra. Så skönt! Han delade ut pussar till höger och vänster, något som vi så gärna tog emot. Det blev ett mysigt avslut på dagen och nu känns allt bra igen.

Även om dagen varit riktigt jobbig och slitig så hittade vi faktiskt en lucka och lyckades hålla m glad medan jag fick köra gärnet på gymmet. Jag kan säga att när huvudet värker så jävligt och hela kroppen bara skriker NEJ så känns inte gymmet så lockande. Men Jimmy samlade ihop sig och peppade upp mig, något jag bett honom om men som jag verkligen inte hade förväntat mig av honom just idag.

Väl hemma, som alltid efter träningen, energifylld till tusen, så lyckades jag även genomföra en efterlängtad dammsugning både på och under mattor och bord. Fan vad skönt. Samtidigt passade killarna på att ta ett bad.

Tittar man på det så genomförde vi dagen jävligt bra men fan inte smärtfritt. Rent känslomässigt hade vi nog båda gärna legat under vart sitt täcke och grinat en stund, men det gäller att försöka hålla ihop så gott man kan för hinner man känna efter för mycket är risken att man inte orkar ta sig igenom dagen.

Det låter hårt. Och det är precis vad det är att vara föräldrar ibland. Jävligt hårt.

Idag dunkar vi musik här hemma. Det vankas storstädning då vi väntar gäster! Idag kommer neo-vännerna minus fadern i familjen. Det ska bli så himla mysigt! Båda barnen har ju vuxit en massa och mycket har hänt sen vi sågs sist.
Sen lite senare kommer pappa m familj hit en sväng, det var också en himla tid sen vi sågs! Ska också bli roligt :)

Åh, nu spelas Metallica. Det är något så otroligt speciellt med deras musik. Det var ju den jag hade i öronen 24/7 när jag var yngre. Deras musik påminner mig om så mycket jäkla roliga och fina minnen. Ett av mina största och bästa ögonblick i livet var när jag såg dom för första gången. Glömmer det aldrig. Jag var där tillsammans med min bror i h när dom sprang ut på scen så bara sprutade tårarna. Helt otroligt.
Nu för tiden lyssnar jag knappt på dom längre. Lyssnar sällan på musik, tyvärr. Men det blir lite mycket ljud när man har en tjattrig 1åring hemma. Och på gymmet är det annan typ av musik som peppar mig. Jag vet inte, men jag blir lite nostalgisk och sentimental av att lyssna på Metallica nu för tiden, så tillfället måste vara rätt ❤

Vaknade med illamående som inte gick över, så när Jimmy stack till jobbet kom mamma hit och passade Miliam. Jag fick sova och Miliam fick leka!

Kunde inte bestämma mig för om jag skulle sova eller blogga.
Har så jävla mycket i huvudet just nu.
Tänkte att det kunde vara skönt att skriva lite.
Jimmy jobbar jämt och jobbar han inte så har han haft andra ärende stup i kvarten. Jag har haft miliam själv typ en vecka. Jag är helt slut. Mina få lediga timmar har jag varit på gymmet, för att komma iväg och tänka på annat. Vantrivs verkligen i lägenheten nu bland alla flyttkartonger och allt stök, så det är skönt att åka iväg. Men kroppen är helt död efter alla timmar där borta. Skönt, men för tillfället bara jobbigt! Kroppen värker, huvudet värker och jag har mått illa i flera dagar. Fått pissdålig hy och på allt det har jag världens mensvärk!! Fyfan för att må såhär. Det är dom här dagarna man vill dra täcket över sig, men det går inte. Stackars miliam måste få leka och busa iallafall. Denna dubbelvardagen får mig att tjuta ibland.

När vi är på g med något nytt i livet så blir jag ofta väldigt lätt rastlös. Konstig kombo kan tyckas, men det handlar egentligen om att jag ääälskar när det sker lite förändring! Och när det är något man tycker är så kul så vill man aldrig sluta dona och fixa. Det avsikt enda jag gör vid sidan av Miliam just nu är att kika, tänka, beställa, köpa och planera inredning. Och gör jag något annat kan jag inte slappna av och ligger fortfarande och tänker på bord, speglar, gardiner osv.
Enda nackdelen är min förbaskade huvudvärk och i längden blir det lite jobbigt att hjärnan inte kan stänga av och koppla av. Men det har varit en kort period som varit tankemässigt jävligt intensiv, så inte så konstigt att kroppen reagerar. Rastlösheten ger mig extra pepp till träning! Jag har spikat in 3 pass och två gym denna vecka! Och jag hade ändå gärna gått idag med. Energiiii!! Nu längtar jag som en tok, nästa vecka flyttar vi!!! Skynda!!!

Ändrade planer, känns okej.
Men ändå det som känns bäst.
Bara synd att jag ska övertänka allt,
och oroa mig för skitsaker.
Vad vi har bestämt och vår vardag rent allmänt är ju väldigt bra!
Vet inte varför jag stressar.
Behöver bara stanna upp och njuta nu.
Innan nästa projekt börjar.
Jag är dålig på att bara vara i nuet.
Nu är det flytt i första hand.
Men skolan får vänta, på rätt tillfälle.
Och det var allt annat än ett lätt beslut att ta och jag vet alla nackdelar men också fördelar med att skjuta upp den.
Men denna gången fick hjärta styra över hjärna och jag bestämde att köra på det som kändes bättre, även om det kan tyckas smart att plugga upp betygen.
Men det går ingen nöd på oss och verkligen inte på mig.
Och tycker man att det är dumt, märkligt och osmart så ber jag dessa personer att hålla det för sig skälva, för jag varken vill eller orkar höra det.

Inland är det bara riktigt jävla jobbigt att vi inte får ihop lika mycket tid tillsammans längre. Inga ord kan någonsin beskriva min kärlek till Jimmy. Min bästa vän, genom allt ❤

Nu ska Nella firas och det med lasagne!

Kom nyss hem från stan!
Nu väntar vi på Jimmy och sen ska jag iväg och fira Nella:)

Lite bilder från idag!

Festligt (känns som helt fel ord i sammanhanget, men har brist på synonymer för tillfället)

hur Miliam kan skifta så sjukt mycket i sitt humör från sekund till sekund.
Tror dom flesta barn är så, det är i alla fall inget som chockar mig,

det känns som att man sett sånt förr!
Men lite förvånad blir jag varje gång han går från helnöjd till skitförbannad,
Oftast vet man varför men inte alltid.
Och även om man vet varför så kan jag inte låta bli att tycka att han kan lugna ner sig

och sluta hetsa upp sig. Men det är klart han inte kan.
Han vet inte om jag förstår vad han menar,

eller om jag över huvudtaget ens tänker hjälpa honom!
Klart att han skriker, han har ju ingen uppfattning av vad konsekvenser är och det är väldigt svårt att vara konsekvent mot någon som inte vet vad saker och ting innebär,

eller vikten av olika saker.
Jag kan bli trött och irriterad när han gråter över att jag är lite seg med maten,

men jag skulle ju aldrig känna detsamma om han slår sig,
Men han skriker lika mycket och lika högt.
Jag måste sluta lägga vuxna värderingar i det han gör.
Det driver mig snart till vansinne.
Det finns inget som heter att han inte vill sova,

förmodligen är han övertrött och inte kommer till ro.
Det finns ingenting som heter att han är gnällig,

i den bemärkelsen vi menar med gnällig, han är förmodligen trött, hungrig eller försöker förmedla något som vi puckon till föräldrar inte förstår.
Det är nog grymt svårt att vara bebis,

jag blir liksom irriterad om Jimmy inte förstår vad jag menar, fatta Miliam då!
Men vi kämpar på och kommunikationen går framåt :)
En dag om väldigt många år sitter vi och utbyter djupa tankar och storslagna idéer med varandra. Jag längtar lite dit.