Då var det kväll, igen!

Innan Miliam fick sin kvällsflaska så passade jag på att våtdamma och dammsuga,

medan Jimmy spelade lite gitarr för lilleman:)

Men nu sover plutten och Jimmy kör på sin hemmaträning.

 

jag själv sitter och tittar på "Shulmans Show", på avsnittet då Isabel Adrian var med.

Säga vad man vill, och detta är alltid så tabu och kontroversiellt, men jag blir såååå avundsjuk.

Jag vill med ha pengar till att köpa allt jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill.

Vem vill inte det? Vad är det att störa sig på?

Jag står för att jag kan sitta och bli irriterad över att jag vet att jag aldrig kommer kunnafå allt det där.

Det är nog långt ifrån alla som ens orkar tänka så som jag gör, men konstigt är det ju inte!?

Inget av det jag säger betyder ju att jag inte gillar mitt liv eller älskar min familj,

så som många ofta tror och menar på.

 

Men däremot så önskar jag att jag hade haft alla deras möjligheter.

Möjligheten att bo i mitt drömhus, bära mina drömkläder, åka till ett drömhotell i ett drömland.

Seriöst, man blir knäpp av att tänka på att de faktiskt med storsta sannolikhet aldrig kommer hända.

För mig handlar det ingenting och statusen i pengar, absolut inte,

det handlar om värdet av pengarna i ett större perspektiv!

Att kunna förverkliga drömmar, drömmar som inte är anpassade till din livssituation -

utan riktiga drömmar, såna drömmar som inte har några gränser! Förstår ni hur jag tänker?

 

Jag tror alla tänkt tanken.

Men sen inser man att det aldrig kommer hända och så tänker man inte så mer.

Men jag kan inte göra så. Det stör mig! Jag kan bara inte acceptera att det är så.

Jag kan inte bara få in att så många människor har så mycket som jag vill ha,

men aldrig kommer att få.

Jag vet att jag kommer bli missförstådd nu. Inte av alla, men av väldigt många.

Jag går inte runt varje dag och är onöjd med mitt liv. Och jag vill inte byta ut det mot någon annans.

Det är inte alls vad det handlar om.

 

Det jag menar är att jag vill ha samma liv som jag har idag men med deras möjligheter -

fler möjligheter!

Jag skulle inte välja att bo i USA. Jag blir inte svart av avund pga alla prylar, utan upplevelserna!

Det finns inga gränser för vad dom kan göra. Men kanske det man suktar efter mest -

få jobba med allt som dom tycker är roligt! Dom behöver inte fundera över utbud och efterfrågan.

Dom behöver bara göra sånt som dom tycker är roligt eller givande.

Sen att kanske några av dom som tjänar dessa höga summor är dickheads och gör massa som jag aldrig skulle göra med mina pengar - det är en annan femma.

 

Jag är ju jag.

Och jag skulle aldrig vilja ge Miliam allt han pekar på. Aldrig. Det är det jag menar -

jag skulle inte endra min moral eller etik, jag skulle vara den jag är idag, med allt vad det innebär -