Festligt (känns som helt fel ord i sammanhanget, men har brist på synonymer för tillfället)

hur Miliam kan skifta så sjukt mycket i sitt humör från sekund till sekund.
Tror dom flesta barn är så, det är i alla fall inget som chockar mig,

det känns som att man sett sånt förr!
Men lite förvånad blir jag varje gång han går från helnöjd till skitförbannad,
Oftast vet man varför men inte alltid.
Och även om man vet varför så kan jag inte låta bli att tycka att han kan lugna ner sig

och sluta hetsa upp sig. Men det är klart han inte kan.
Han vet inte om jag förstår vad han menar,

eller om jag över huvudtaget ens tänker hjälpa honom!
Klart att han skriker, han har ju ingen uppfattning av vad konsekvenser är och det är väldigt svårt att vara konsekvent mot någon som inte vet vad saker och ting innebär,

eller vikten av olika saker.
Jag kan bli trött och irriterad när han gråter över att jag är lite seg med maten,

men jag skulle ju aldrig känna detsamma om han slår sig,
Men han skriker lika mycket och lika högt.
Jag måste sluta lägga vuxna värderingar i det han gör.
Det driver mig snart till vansinne.
Det finns inget som heter att han inte vill sova,

förmodligen är han övertrött och inte kommer till ro.
Det finns ingenting som heter att han är gnällig,

i den bemärkelsen vi menar med gnällig, han är förmodligen trött, hungrig eller försöker förmedla något som vi puckon till föräldrar inte förstår.
Det är nog grymt svårt att vara bebis,

jag blir liksom irriterad om Jimmy inte förstår vad jag menar, fatta Miliam då!
Men vi kämpar på och kommunikationen går framåt :)
En dag om väldigt många år sitter vi och utbyter djupa tankar och storslagna idéer med varandra. Jag längtar lite dit.