Imorgon måndag ska Jimmy äntligen påbörja allt vad sprutor och skydd heter, så han sen kan börja jobba! Det tror jag blir bra. Vi känner nog att vi fått liiite mycket tid nästan på varandra. Hemma är vi vana vid att till en början bara vara två, men också att spendera nästan en tredjedel av tiden hemma såhär. Det blir mycket umgänge! Kul, men skönt att det kommer komma in rutiner och lite mer vardag.

Jag undrar hur jag kommer klara mig i ca 6-7 veckor till? förmodligen helt jävla perfekt. Men kanske överraskar jag mig själv. Inget är ju som innan man blev gravid, höhö! Hormonerna skrämmer ju inte bara min omgivning, även mig ibland!

Själv har jag infört fruktstund här uppe. Vilken härlig stund! Perfekt eftersom alla inte pallar äta lika ofta som mig. Nu äter alla mer när vi väl äter, men jag får liksom stoppa i mig lite pö om pö...annars får det inte plats!

Jag har en liten förkärlek till fruktstunder för jag har sådana härliga minnen från när jag var liten och hade fruktstund i skolan,
(Vi hade fortfarande fruktstund i lågstadiet...hade ni också det?...en liten disskusion vi hade igår)
jo, men i alla fall. Varje gång jag hade med mig en banan så skrev mamma små gulliga meddelande på dom! Kommer ihåg hur alla ville läsa varje gång jag hade med mig en banan!

Bara en sån sak kan jag längta ihjäl mig till, att skapa egna traditioner och sådär med Miliam. Det är nog faktiskt det jag längtar mest efter. Att se någon skina upp för jultomten, att ha riktigt fredagsmys, att åka till lekparken efter dagis, att se Jimmy ha far och son tid med bebben i min mage...<3 Overkligt det känns!