Sitter och tittar på Efter Tio med Malou, på 4an.
Dom ska prata om nära döden upplevelser och hur lika folk beskriver dom...
Dom flesta säger att man hör sina anhöriga ropa på en och så det omtalade "ljuset".
Det är faktiskt så att jag var nära att dö en gång, genom drunkning.

jag var ca 4 år och badade i min mormor och morfars pool.
Min morbror och min bror badade där med mig, men dom lekte en massa
och märkte inte att jag efter ett tag inte var där.
Jag hade tagit av mig mina armpuffar och sjönk då till botten.
Jag kommer ihåg det som om det var för två timmar sen det hände.
Jag vet att jag först fick total panik och försökte sträcka mig mot stegen...
det var precis så att jag inte kunde nå den.
Sen blev det jättekallt och jag var jätterädd, jag visste att jag skulle dö.

Helt plötsligt blev det varmt och jag fylldes med ett enormt lugn.
Jag såg en stor, pampig dörr öppnas och där bakom såg jag ett sken som en stor sol
och jag hörde mamma sjunga och lugna mig. Allt känndes helt lugnt och jag var glad.

2 sekunder senare kom jag upp på land. Jonatan, min bror, räddade mig.
Detta är helt sant och jag berättade det direkt efteråt.
Häftigt det där!
Efter det är ja inte rädd för döden, för även om det var en panikartad situation,
så uppstod ett lugn och en enorm befrielsekänsla.