Sådär! Nu är frysen fylld med mat och puréer tills långt framöver:) Good!
Miliam somnade nyss och Jimmy gör snart detsamma ser jag...
Jag tänkte passa på att skriva lite sålänge.

Nu tänkte jag ta det här med vikten och hur jag gör för att gå ner i vikt.
Jag vill bara poängtera att detta är MITT sätt och kanske inte RÄTT sätt.
Jag delar med mig av mina erfarenheter och vad som funkat för mig kanske inte funkar för alla!

För det första så är det mycket lättare att gå ner graviditetskilon än "vanliga" kilon,
som man samlat på sig under en längre tid.
Jag kan säga såhär att jag har försökt länge med att gå ner i vikt.
Redan innan jag blev gravid hade jag gått upp 20 kilo.
Anledningen till att jag gick upp dom var att jag slutade dansen när jag flyttade ihop med Jimmy
och jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag satt hemma i veckorna och vi festade på helgerna.
Alkhol är också dåligt för vikten!

En kort period innan jag blev gravid åt jag bara en gång om dagen - skippa det.
Det hjälper inte och man mår skit.
Jag höll på så ett tag men tillslut blir man så brister det och då äter man för mycket istället.
Kroppen skriker efter näring och det ska man lyssna på.

Hur som helst,
när jag vägde in mig hos barnmorskan så brast det.
Jag ville typ försvinna så pinsamt kändes det. Då hade jag gått upp 20 kilo sen jag och Jimmy flyttade ihop.
Alltså på 1 ½ år.
Så jag var noga med att röra på mig och äta sunt under graviditeten.
Jag gick upp min första kilo vecka 21. Vilket inte heller är jätteovanligt,
för det är ofta i slutet man ökar kraftigt i vikt.
Sen flyttade vi upp till mamma och där fanns knappt något att göra i motionsväg.
Jag cyklade ibland, men det höll inte så länge.
När vi kom hem började jag gå igen, men då hade jag en extrem foglossning
och fick andra problem så jag blev rådd av min BM att stanna inne och vila.
Dagen efter gick vattnet. När jag födde Miliam hade jag gått upp 11 kilo.
alltså 11 kilo på dom 20 jag redan hade gått upp innan!

Vi låg inne med Miliam i en vecka och Jimmy var sjukt och fick inte vara med oss.
Miliam skulle sondmatas var tredje timma och jag var dygntrött.
Jag hann knappt äta, så när vi kom hem igen hade jag gått ner alla mina gravkilo.
Man går så mycket på adrenalin när man fött barn så jag kände aldrig hunger eller så.
Jag kände mig bara trött och lycklig liksom.

Men jag ammade ju Miliam i två månader så då var det viktigt med maten.
Men jag fortsatte tappa i vikten.
Samma dag som jag slutade amma började jag dricka nutriletts shaker i några dagar.
Då gick jag ner yttligare några kilo, men inte värst mycket. Men snabbt!
I snitt 1 kilo per dag. Men jag insåg att det var helt fel metod. Det skulle ju aldrig hålla i längden.
Så jag började med LCHF. Den funkade perfekt för mig.
Jag gick ner massa. Men sen gick jag upp en del när jag slutade.
Jag slutade för att jag blev skrämd av allt som skrevs och sas.

Jag började äta som vanligt, men mycket mindre portioner!
Jag äter alltid bara en portion och snålar med kolhydraterna än idag.
Jag dricker aldrig läsk (jo, cola zero ibland), jag kan inte minnas senast jag åt godis,
MEN jag äter onyttigt ibland.

När vi började gå ut med Miliam, efter att kylan hade avtagit,
så var jag ute och gick VARJE DAG. MINST 6 km.
Och jag mådde så jävla bra!
Jag mådde bra för att jag rörde på mig, men jag rörde på mig för att jag mådde bra.
Därför menar jag att det är sjukt mycket svårare, och för mig omöjligt, att lyckas
när man inte mår psykiskt bra. För då orkar man inte peppa sig själv eller sin kropp.

Idag har jag lärt mig vad jag kan äta och hur jag ska äta.
Jag äter aldrig två lagade mål mat. En sallad eller något lätt på dagen
och tex kyckling med rotfrukter på kvällen. Eller tvärtom.
Jag dricker mycket vatten, då blir man inte lika hungrig.
Sen rör jag på mig varje dag på något sätt. Ibland mer ibland mindre.
Att storstäda är att röra på sig, men sen är jag ju ute och går,
bär på Miliam och står på crosstrainern.
Dom små grejerna gör att jag håller vikten, men kanske inte minskar så mycket.
Men nu vet jag precis hur jag ska styra det där.
Rör jag mig måttligt och äter som jag gör så går jag inte upp.
Anstänger jag mig mer - ja, då går jag också ner mer.

Nu blev det mycket text, men jag ska ge er mina bästa konkreta tips:
Sov lagom mycket! Sov absolut inte för länge, då blir man bara seg.
Rör på er varje dag. Vardagsmotionen är super!
Jag tar alltid trapporna, hämtar alltid saker om vi glömt något osv.
Men annars så ut och promenera! Skippa buss och bil i den mån det går.
Va kreativa. Se varje tillfälle att "träna" om det så är att bära kassar,
hämta posten, gå i trappor, skippa bussen eller vad det nu kan vara.
Köp bara hem mat du kan äta! Viktigt, viktigt!
I början när jag skulle gå ner i vikt var det superlätt att skippa godsaker om det fanns hemma,
då är man så himla motiverad, men sen kommer en svacka och då är man bra lättköpt!
Ha bra LÄTTLAGAD mat hemma så du enkelt och snabbt kan slänga i dig något gott:)
Va positiv och ha realistiska mål.
Om du tror att du har ökat i vikt, eller stannat, väg dig inte!
Väg dig när du tror att det blir kul att se siffrorna:) Bästa tipset nästan!
Och om du är sötsugen, ta något sött! Men bara en liten bit. Det gör ingen skillnad!

Det är vad jag kan tipsa om :) För mig har det funkat, men det är olika!
Sen glöm inte att jag var väldigt stor när jag började. Och är fortfarande inte framme vid min målvikt.
23 kilo låter massor och det är mycket, men det är för att jag var stor innan!
Någon som väger 60 kg kan ju inte gå ner 23 kg på detta viset, och bör ju inte det heller...
men ni fattar. Jag hade ju skitdåliga vanor innan så det som fått mig att gå ner i vikt funkar ju
inte för någon som redan väger sin idealvikt,
för förmodligen så äter och motionerar den personen redan bra.

Mina första kilon var ju betydligt mycket enklare än vad mina sista är nu.
Gravkilorna trillade ju av och resten har bestått av att ändra min livsstil,
till så som den var innan alla resterande kilon.
Nu är det 5-8 kg kvar tills jag väger det jag vill och borde väga.
Och dom blir svårare. Men dom går! Men jag måste röra mig lite mer och svettas lite till!

Hoppas nu att ni fått svar på vad ni undrar och får lite bra inrperation och tips.
Det går om man vill, har tid och lust!



Bla bilder från tiden innan viktuppgången, efter viktuppgången och graviditeten.



Sen jag började gå ner och idag.


Innan jag gick upp i vikt, precis innan jag blev gravid och idag!