Ja, så är vardagen nu. Helt upp och ner.
Jag tror saker och ting håller på att falla på plats men det ska bara va lite extra svårt innan.
Så känns det i alla fall.
Egentligen har jag massor att skriva, men vet inte hur mycket jag vill skriva så alla ser och vet.
Det känns så utelämande! Samtidigt som det skulle vara så skönt på något sätt.
Jag mår så bra av att skriva, men jag är sämre på att prata om det jag skriver.
När jag skriver är jag mer ärlig än när jag pratar om samma sak. Vet inte varför.

Anledningen till att jag inte skriver nu är för att vi nästan aldrig är hemma!
Tid till att sitta framför datorn för sig själv har inte funnits/tagits.
Jimmy har jobbat ganska mycket, vilket känns skitkul (att han trivs)
och jag och Miliam har tröttnat på att sitta i vår kvava, varma, trånga lägenhet.
Ja vi är ute mycket, men lägenheten suger ur all min energi till att fantisera ihop en vardag just nu.
Så vi pendlar mellan att vara hos min pappa, min mamma, Jimmys mamma och Jimmys pappa.
Det är vad som funkar just nu. Det ät vår lösning till att trivas och må bra.
Och mår vi bra mår Miliam bra. Viktigaste är att han är med oss.
Jag har redan gråtit mängder över att vi inte lyckats skapa en fast punkt.
Men jag har insett att det vi gör nu är mycket bättre än att stanna hemma av ren princip.

Spontant och rent allmänt är allt mycket bättre nu än det varit på länge.
Vi hittar på saker och vi umgås med människor som ger oss energi och får oss att må bra.
Just nu är Jimmy och jag ganska dåliga på att vara ett bra sällskap för varandra.
Det är skitjobbigt att det är så, men det var väntat.
Vi har under en så lång tid nästan bara pratat planering och praktiska saker.
Vårt förhållande är så tömt på energi så det står härliga till.
Nu måste vi på något sätt införa lite liv till relationen igen.
Vi båda har lagt saker åt sidan under en period, för att till 210% engagera oss åt Miliam
och alla praktiska saker runt omkring. Men nu är vi på banan med det mesta av det praktiska,
så nu är det vår tur att få känna, tänka efter och vara bara oss.
Jimmy behöver få vara själv, han har ju trots allt jobbat och det är då jag fått min egna tid.
Han måste få släppa allt vad "måsten" och "planering" heter.
Och jag måste få komma iväg. Gör annat och få uppleva en annan miljö.

Vi har valt att sära på oss under ca 2 veckor.
Jimmy stannar hemma och jag åker ner till mina släktningar i småland, med Miliam.
Vi känner att detta är vår sista chans på länge att göra en sån grej, för sen vill ingen av oss
vara borta från Miliam så länge. Än sålänge behöver han egentligen bara en av oss.
Jag är inte redo att vara utan Miliam och det är inte vad jag vill eller behöver,
men i Jimmys fall har jag nästan fått tvinga honom. Han måste få vara själv och andas ut.
Han är fruktansvärt dålig på att hålla sig lugn under en stressig period.
Så nu ska han inte ha någonting han måste göra!
Jag lovar att lägenheten kommer vara grovstädad när vi kommer hem! haha
Han kommer inte kunna låta bli. Ni ska få se, jag återkommer med resultat :P

Jag åker imorgon vid 8 och jag är riktigt pirrig! Det ska bli såååå kul.
Jimmy är ute med sina gamla grabbar och jag har precis packat klart!
Tur dom är här och drog med honom ut på roligheter för han är inte så pepp på morgondagen.
Men han vet ju också att det är det bästa och vi bestämde ju såklart detta tillsammans.
Sålänge inget påverkar Miliam negativt så är vi villiga att göra allt för att rädda oss <3

Efter 11 dagar kommer Jimmy ner och då är det släktträff :)
Efter det klämmer vi in ett jobbpass för Jimmy innan vi sen sticker på semester med Jimmys familj!
Så vi hörs om 3 veckor ungefär:)
PUSS!