Ja, igårkväll valde jag till sist att lägga mig i soffan!

Miliam sover i vår säng och hur mycket vi än önskar att han sov i sin egen säng,

så är det inget vi tänker riskera att ha halvvakna nätter för.

 

Egentligen är enda anledningen till att han sover i vår säng att han rör sig så mycket i sömnen!

Innan sov han i sin egen säng, men så vaknade han på natten och vi försökte söva om honom,

men det blev bara massa skrik och panik över det. Vi försökte ett tag, men gav upp.

 

Jimmy jobbar dygn och det spelar ingen roll om man ligger i soffan, det hörs så väl ut.

Nätterna måste fungera för att vi ska fungera, jag med mitt tålamod och Jimmy med sitt.

Så vi började att flytta över honom till oss när han vaknade på natten och då somnade han direkt.

Sen fortsatte vi så och på dagarna sov han alltid i egen säng, MEN

sen har vi märkt att han vaknar av att han slår i sängen så lätt i sin egen säng,

vilket gör att han vaknar och har aldrig riktigt sovit färdigt.

Det gav bara en tjurig Miliam och tråkiga dagar, så vi testade att lägga honom i vår säng istället.

Där sover han hur gott som helst och mycket längre.

 

Han kan fortfarande sova i sin egen säng och igår sov han i Milos säng när vi var där,

men för att ge honom bästa möjliga sömnen så lägger vi honom i vår.

 

Det jag skulle komma till är att han rör sig så fruktansvärt mycket i sömnen,

så det är het omöjligt för oss alla tre att sova ihop!

Så igår fick jag lite nog och la mig i soffan och sov som en gud :)

Klockan halv 6 vaknade Miliam och skrek efter maammmaa, mamma, mamamama!

Då bytte jag och Jimmy plats.

Vi får se hur framtiden ser ut gällande sovplatser!

Det här känns inte riktigt som en långsiktig lösning.

Vi får se :)