Som jag sa till Malin igår, när hon utbrast att det skulle bli så skönt med helg,

så är det ingen som helst skillnad för mig! Fredag hela veckan liksom!

Dels går jag hemma, men sen jobbar ju Jimmy oregelbundna tider och då även helger.

Men det är något vanesak att man blir glad över att fredagen kommer ändå.

 

Igår åkte Malin hem vid halv 11, precis när Jimmy kom hem.

Ibland känns det lite som att jag har barnvakt:P Dom byter bara av varandra!

Men jag uppskattar sällskapet så mycket, för tiden går så himla segt när man är själv.

Själv med Miliam, alltså. Framföralt kvällstiden. Klockan 5 till läggningsdax.

 

VI satt och tittade på gamla kort och filmer.

Jag saknar högstadietiden så det är inte klokt. Vi hade det så otroligt kul.

Vi var ett stort gäng och vi umgicks varje dag, utan undantag.

Det är så många som man inte umgås med idag som man var så tajt med då.

Det känns så jävla tråkigt. Men livet fortsätter.

Och jag skulle med största sannolikhet inte ha lika roligt med samma människor idag.

Vi lever olika liv och har ju vuxit upp och förändrats.

Men det är ju ändå helt otroligt att vi är så många som ändå umgås än idag.

Jag hade önskat att det gick att spola tillbaka tiden, ibland.

Men eftersom det inte går - 

så är jag bara så tacksam att jag har upplevt sådana underbara år med så fantastiska människor.

 

Nog om det.

Nu måste vi sätta fart här hemma.

Vi ska äta frukost, duscha, panta flaskor, åka till biltema, ta ut skatteåterbäringen,

ringa om trådlöst bredband, ändra bilannonsen på blocket och fota vagnen -

innan mamma och Jonas kommer och äter lunch! :/