Herre min gud.

Miliam har skrikit sig igenom natten. Det måste vara tänder på g.

Febern är ju borta, men den rinnande näsan gör ju att han inte kan ha nappen.

Och en natt utan napp, ja det är ju katastrof!

 

Det var ingen mening att försöka få honom att sova mer så nu gick vi upp.

Kaffet sköter sitt och det känns redan lite bättre och piggare :)

Nu fattas bara äggmackan så är jag igång. Tills i eftermiddag, då stupar jag.

 

Nej jag funderar starkt på ett glas vin ikväll, ett försök till att skilja helg från vardag.

Men jag måste få godkänt av Miliam, ni vet, kungen här hemma. Han som bestämmer allt.

 

Just nu sitter Jimmy och spelar glada, uppmuntrande låtar på gitarren och solen skiner

in på en glad Miliam - dagen kanske blir bra ändå :)

Han vägrar sova, men det vore ju dumt att säga att han inte är trött...