Miliam sover fortfarande, men jag hoppas han vaknar för flaska...

han har bara fått i sig en omgång gröt idag, vid kl 11. Plus några klunkar vatten nu på kvällen.

Det känns ju förjävligt. Hatar det här.

Jag saknar hans fina stora leende, även om det bara var senaste imorse han skrattade.

Han gav mig ett litet smile påväg till affären och det värmde något otroligt.

Det finns ingen känsla i världens som kan liknas vid den man har när sitt barn mår dåligt.

Men det som känns värst är att han inte äter!

Ska bli så skönt att Jimmy kommer hem om några timmar.

Har inte Miliam vaknat då så får vi väcka honom och försöka ge honom lite mat och vatten.

 

Jag hoppas han blir bättre imorgon, för oss alla.

Det känns som att vi kan vara utan krångel och bök ett tag nu.

Att bli inskriva med dropp på sjukhuset är det sista jag vill.

Det gick aldrig så långt förra gången för han blev bättre den dagen vi annars skulle kommit in.

Så jag hoppas inte det blir så denna gången heller.

 

Det är mörkt ute, det är fruktansvärt ensamt och det är kväll -

så jag antar att känslorna är lite förstorande. Överallt och ingenstans.

Blir nog bra att Jimmy kommer hem och plockar ner mig på jorden igen:P

vet inte varför jag får sån här "kvälls-/mörker-ångest"

Oftast går det ju bra, men om det är något som inte känns bra så känns det värst på kvällen.

 

Nej nu får jag skärpa mig.