Jag ringde frisören och bad om att få göra om håret. Ju mer jag tittade på det ju värre kändes det. Nella agerade barnvakt medan jag fick tid att dona håret.

Eftersom hon inte ville göra slingor och jag var allmänt irriterad på hur fan man kan jobba som frisör när man inte kan färga ordentligt så bestämde vi att hon skulle lägga en brun nyans mellan mitt naturliga och det blonda. Hon gick och blandade färgen och skulle precis smeta ut den när jag får ett ryck och frågar om hon kan köra på rött istället. Rött har jag haft tusen gånger på tusen olika sett så det kändes som ett säkert kort. Det går liksom inte att misslyckas.

Hon la i en röd och jag är riktigt nöjd. Ingen större eloge till henne, det var ju inte detta jag kom dit för att få från början. Men utifrån utgångsläget så blev det här det bästa. Jag hade ju aldrig velat bleka och förstöra håret så pass för detta egentligen, men nu blev det så. Jag är nöjd och hår växer, speciellt mitt!